Att få sova.
Tänka att detta kapitel i livet kan var så svårt att få kläm på. Jag vet inte var någonstans det gick fel? Eller är sovandet något som vi alla tycker är knepigt. När jag träffar mina gudbarn eller andra barn för den delen så ser man hur problemet kan spelas upp som en teater framför en. Barnet gör något som de tycker är roligt och vill absolut inte sluta med detta. Att gå lägga sig finns inte i barnets sinnevärld. Det är nuet som räknas. Och självfallet tänkter man att som vuxen "Stackars barn som inte vet bättre. Om x inte går och lägger sig kommer x vara jättetrött imorgon och vara sur, grinig, bänglig, jävlig, e.t.c.". Att man själv är minst lika dålig kommer man inte på i detta självbelåtna ögonblick. Men jag inser konsekvenserna varje morgon som väckarklockan ringer och glömmer dem varje kväll när nattimmen passerar. Det som är värre är att jag inte har någon som tar ansvar för att få mig sovande i sängen som barnen har. Tack och lov finns det yttre faktorer som gör att man stundvis kommer på att oansvar inte håller, faktorer som ex. arbete är starkt påverkande. Så nu har jag bestämt mig, igen, att gå lägga mig "i tid". Och när vi ändå är i farten, träna...
Lev sunt idag och du har en bättre chans att leva sunt imorgon (O vilken klyscha....)
Lev sunt idag och du har en bättre chans att leva sunt imorgon (O vilken klyscha....)
