Håkan Fröling - En myra i cyberrymden

Äntligen har vi flyttstädat. Mycket tack vare mina föräldrar blev vi klara idag. Om ni läser detta vill jag ger er ett stort tack. Det är jätteskönt att få detta överstökat. Det är inte roligt att städa något som vi aldrig mer kommer att se. Vi hoppas dock att det är till glädje till den nya ägaren. Marcus var med till sitt spädbarndomshem och hjälpte till på sitt sätt genom att ligga ner och se söt ut och jollra ibland. 

Jag var på jujutsuträningsläger i helgen som var mycket givande. Vår soke Hans Greger (stilchef för Jujustu Sverige) kom till Västerås och höll  5 träningspass på lördagen. Alla passen handlade om grundtekniker. Det är intressant att man kan lärara sig så mycket mer om 6 grundtekniker som jag har tränat i 3 år. Jag antar att det inte utan anledning att det ta tid att gradera till svart bälte.

I veckan var Marcus moster Marianne på besök (undrar om det är sunt att se världen ur Marcus perspektiv) vilket var roligt. Dock var jag något trött och inte supersocial, men det tror jag att Marianne kan stå ut med.  

Äntligen har vi flyttat. Numera har vi en övernattningslägenhet i 13 dagar till. Fast det kanske inte behövs då lägenhet är mindre än 500 meter från huset. En intressant sak med att flytta är (för dem som inte gör det så ofta) att man drastiskt ökar mängden beslut som ska fattas på en mycket kort tid. Jag och Lian har åsikter om det mesta och vill båda ofta ha sista ordet i frågor. Det gick väldig bra när vi hade gott om tid till detta. Numera är det snabbförhandlingar som gäller om vi ska komma någon vart. Dock är det roliga förhandlingar då det är angenäma problem.


Marcus (i åkpåsen) och Lian. 

En reflektion som jag redan har angående Marcus är "Var tog alla dessa veckor vägen? Plötsligt är han två månader och inte alls så liten längre". Jag antar att detta resonemang kommer att fortsätta, fast veckor byts till år.

Nu skriker Marcus...