Håkan Fröling - En myra i cyberrymden

- Det du inte gör idag kan du göra imorgon, men du har en dag mindre att göra det på -

Att ha dialog med rådande feminister.

Publicerad 2013-09-09 08:07:00 i femenism

Jag råkar nästa alltid i luven med feminister, vet inte om det är de är den rådande feministiska modellen i samhället som jag har problem med eller om det är några individer, jag ska låta detta vara osagt. Jag anser mig vara en person som ser människors lika värde som en grundsten och där sätter jag punkt i mitt ideologiska synsätt, en enkelt princip men ändå en superviktig kompass. I en utopi skulle inte kränkningar finnas som idag om alla respekterade människor lika värde. Att det finns behov av de som kämpar för de rådande konkreta orättvisorna och kränkningar i samhället är otvivelaktigt sant och oerhört viktigt. Den konflikt jag stöter på, är på grund av att jag är stark förespråkare för att dialogen ska utgå från individen och inte utgå från generaliseringar av grupper även fast statistiken kan tala för generaliseringen. En av orsakerna till att inte generalisera är att få de som klumpas ihop med förövaren, d.v.s 50% av befolkningen i detta fallet män, att känna att de inte ska behöva försvara sig. Om det går att få den som är åhörare av problembeskrivningen att ta sig förbi försvarställning skapas förutsättningar som gör det lättar för personen att ta till sig, lyssna och börja fundera konstruktivt kring problemet. Utifrån att personen har kommit till insikt kan människan ta sig vidare till nästa steg som är att kunna agera kring problematiken. Förhoppningsvis leder detta till att fler kan vara delaktiga och koma med idéer till lösningar. 

 

För att komma runt detta önskar jag att vi människor (kvinnor och män) avidentifierar parterna och talar om beteendet och inte parterna som problemet.

 

Det som jag uppfattar sätter hinder i dialogen och provocerar är, när en pratar svepande om parter i de konkreta orättvisorna som finns i vårt sammhälle istället för att välja att abstrahera problemet till de bakomliggande beteendena. De bakomliggande beteendena är alltid lika fel oavsett vem de utsätts för och måste inte nödvändigtvis appliceras i en riktning eller specifika parter. Jag vägrar att tro att detta inte är möjligt då vårt beteende är format av vårt arv och miljö, d.v.s. beteendet kan alltid identifieras mot bokomliggande mänskliga behov, uppväxt, kultur, erfarenheter, trauman och så vidare.

 

Detta kan exemplifieras som följer (sifforna är fiktiva och inte viktiga för exemplet)

 

Angående näthat mot kvinnor: Trots att det är 0,5% av den manliga befolkningen som trakasserar kvinnor och gör 50% av befolkningen till offer så uppfattar jag att många gånger får den rådande retoriken/förhållningssättet i det feministiska rummet 99,5% av den manliga befolkningen att känna sig som en del av problemet. Detta p.g.a att generaliseringar som får männen att känna att det är deras ursprung som är problemet och inte beteendet.

 

Detta anser jag är provocerande och skapar onödigt spänning i en viktigt i ämne.

 

Att abstrahera och avidentifiera parterna sätter fokus på det dåliga beteendet och inte en specifik grupp av människor. Att statistiken visar att män är överrepresenterade är då inte något som behövs tryckas ner i halsen på 99,5% av den manliga befolkningen. Att prata om beteendet gör att även männen kan fokusera på de skadliga strukturerna och inte att man är de facto är man. Som vi alla vet kan vi män inte göra så mycket åt att vi är män. Det handlar i grund och botten om diplomati och skapa en dialog som kan blir mer fruktsam.

 

Eller som min vän och kollega Lars Wernlund lite överdrivet sa om att öka förstålsen kring genusbegreppet "Ökad förståelse för genusbegreppet? Jag är för ett avskaffande av genusbegreppet! Jag tror inte att synliggörandet av orättvisor är vägen till förändring. (Att börja med att agitera mottagaren är sällan en bra start på en god dialog utan resulterar troligare en låsning. Alla diplomater vet att man måste ge sin motståndare chansen att förlora med värdighet.) I min värld går vägen till förändring istället genom ett intensifierat arbete med människors värderingar, kring människors lika värde och förståelse för andra kulturer och olika synsätt. Den intressanta frågan är hur vi skall få detta till stånd"

 

Dock håller jag inte med på alla punkter, klart vi ska synliggöra orättvisor, frågan är bara hur vi kan göra det så att vi får med 50% av befolkningen utan få dem att känna sig kränkta av debatten. Ibland möts jag av känslan kring detta påstående att detta ska vi män tåla, det är ju inte männen som är offret utan kvinnorna och då kan männen få tåla en del, det är rätt åt dem, tack och lov är det inte så vanligt åsikt.

 

Jag kan se förbi och förstå att jag inte är specifikt den som näthatar och använder nid ord för kvinnor. Den dialog jag hade igår, där jag försökte belysa att ovan problem är viktigt, samt att samhället skulle sannolikt ha en mer fruktsam dialog om vi kan lyfta problemet till en högre nivå av abstraktion för att på så sätt låta motståndare få en chans att förlora med värdighet och gå vidare till att prata om hur problemen löses, möts ofta av fördommar. Fördommar som att jag inte förstår sak-problemet och inte sympatiserar med frågan?! Jag förvånas ofta av feministers oförmåga att inte göra samma misstag som de själva agiterar för/mot, d.v.s. att utgå från och att behandla individen som en individ och inte efter dess kön och fördommar som kommer med dess kön, bara för att jag är man är jag inte automatiskt oförstående för kvinnors problem och vikten av feministiska initiativ. Däremot är jag kritisk till det som jag uppfattar det rådande klimatet och förhållningssättet hur frågor lyfts upp och diskuteras. 

 

Tack alla skattebetalare.

Publicerad 2006-10-02 09:50:56 i Politik

Jag måste erkänna att jag är enormt priviligerad som har möjligheten och dessutom är klok nog att använda den,  nämligen möjligheten att vara hemma med Marcus. Jag har förstått och vetat sedan tidigigare att detta är en väl påkostad förmån.  

För detta är jag taksam.

Kommer aliansen visa respekt för demokrati?

Publicerad 2006-09-19 22:48:19 i Politik

Om Kristina Axén Olin, Stockholms finansborgarråd, inte genomför trängselskatten i sthlm så går hon mot sina demokratiska principer som hon själv förespråkade när hon samlade namnunderskrifter för en folkomröstning om trängselskatten.

Om man går på Sten Nordins, riksdagsledamot, idé om att väga in kranskommunernas omröstningar och på så sätt få ihop en majoritet av nej så begår man ett demokratiskt misstag då båda sidor i frågan inte har haft möjlighet att rösta. Alla kranskommuner fick inte vara med då de kommuner som hade vänster majoritet valde att inte låta sina medborgare att rösta.

En tredje idé som Kristina Axén Olin föreslår är att låta riksdagen avgöra frågan. Men det kommer antagligen att bli ett ja. Detta för att det blir svårt att övertyga alla om att negligera ovan dilemma samt att alla i alliansen inte är mot tränselskatt.

Jag anser att det endast finns två alternativ.
Alt 1) Respektera den folkomröstning som Stockholm har genomfört och bortse från kranskommunerna
Alt 2) Genomför en ny och rättvis folkomröstning där alla kranskommuner ska vara med.

Dock kommer alternativ två bli svårt dels för att det är dyrt, dels för att Sthlm kommun inte kan bestämma att alla ska genomföra en folkomröstning. Vilket leder till alternativ ett om någon ställer sig på tvären.

En annan fundering är hur många riksdagledarmöter eller komunrepresentanter har gått på val för att skrota trängselskatter? Om det blir ett ja kommer Annika Billström komma i god dager jämfört med rådande makthavare. Om det blir ett nej kommer demokratins förtroende att undermineras samt att Kristina Axén Olin kommer bli god kålsupare med Annika Billström.

Lycka till!

Är det ok att använda krig för att vinna väljare?

Publicerad 2006-09-02 02:03:11 i Politik

Jag kom på en idé om blockpolitiken som jag inte har några vetenskapliga belägg för, om det är någon som opponera sig så får de göra det. Under 60 och 70 tal samlades människor runt idén om att USA inte skulle kriga mot Vietnamn. Detta ämne upprörde många människor och var ganska enkelt att skriva under på (än mer idag med facit i hand). De opponerande var då proamerikanska för att Amerika var en symbol individualism och frihet och inte minst motpolen till kommunism och därmed försvarade man deras förehavande i krig.

Men varför måste denna uppdelning bestå än idag? Varför måste borgligheten fortsätta vara NATO-vänliga och vänster mot alla krig som finns?

Att vänstern är mot allehanda krig förstod jag idag när jag såg Johan Lindhals blogg och hans kamp mot krig. Om man vill representera de som anser sig själva som svaga i samhället så kan man visa sitt engagemang för de svaga genom att visa solidaritet mot självklara grupper som krigsoffer eller svältande i Afrika. Samtidigt är man inte tillräckligt rak i ryggen för att ha solidaritet för de som påverkar den egna välfärden negativt som byggarbetere i Polen som kommer till Sverige och tar arbetstillfällen. Självfallet så är kampen för de mindre gynnade viktig, men det är fruktansvärt lågt att nyttja detta förhållande och att inte se till reella förhållande och ibland oundvikliga konsekvenser och framför allt inte vara konsekvent genom att använda en selektiv solidaritet som passar egna intressen.

Vad beträffar högermänniskor så verkar de har fastnat i sin okritiska hållning till USA och NATOS upprepade övergrepp på andra stater och deras handelspolitik på grund av rädsla för att bli anklagad som en förespråkare för vänstern. Vidare så verkar konsekvent handel sudda ut moraliska betänkligheter, som t.ex (ett bland otaliga) att USA blundar för Turkmenistans enmansstat och dess konsekvenser så länge de säljer olja till väst.

Vi lever i ny tid med nya problem och nya utmaningar, kan man inte släppa detta historiska förhållningssätt och gå vidare?

Är du indoktrinerad?

Publicerad 2006-08-31 13:28:18 i Politik

Under decennier har partier informerat sina anhängare om hur hemsk den andra sidan är. Det kan tyckas naturligt att man informerar konsekvenserna av andras politik, men allt för ofta tar de till påhittade idéer och lägger orden i andras munnar. Jag tror att om man är anhängare till ett parti så är man sällan kritisk till det som påstås och sväljer det mesta från det "egna" partiet, vidare tror jag att detta vet partierna om och medvetet utnyttjar ens godtrohet. Vi blir en bunt jasägare som klappar varandra om ryggen. 

Jag ska sluta vara godtrogen! Hur indoktrinerad har man blivigt med villfarelser? Vill verkligen den andra sidan att människor ska ha det dåligt?  Är de onda?

Vill jag lägga min röst på ett parti som medvetet försöker lura en?

SAP i sanningens skrud

Bli upplyst.

Publicerad 2006-08-24 14:27:45 i Politik

Tänkvärd film
http://www.skattebetalarna.se/Templates/Article0.aspx?PageID=71b0b639-a0d2-4e17-b2f4-3cb2e334fca7

Tänkvärd sida
http://www.enpartistaten.se/

Oavsätt om man har en kollektivistisk eller individuell människosyn så tycker jag att man ska kräva av politiker att:
- inte ljuga och vinkla sanningen
- ta ansvar och inte skylla i från sig.
- Inte agera för privat sak eller privata syften.

Personligen blir jag mer och mer less på den sittande regering, de är en förolämpning mot den tänkande människan. Sådeså.

Om

Min profilbild

Håkan Froling

En man som gillar livet och ser nyfiket på omvärlden.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela